Ylioppilaskunnan Soittajat inne på rätt linje
Sällan har väl en finländsk amatörorkester opererat på en sådan nivå som Ylioppilaskunnan Soittajat vid sin traditionella höstkonsert. Redan programvalet skvallrade om en extraordinär ambition.
YS kan i och för sig kallas semiprofessionell då ett antal långt hunna musikstuderande utgör ryggraden inom diverse stämmor. Å andra sidan klarar man sig utan inlånade proffs och det är trots allt de många glada amatörerna som drar det tyngsta lasset.
Och gör det med den äran. Redan i inledningsnumret, uvertyren ur Verdis La Forza del Destino, visade man prov på en anmärkningsvärd samspelthet i kombination med en avsevärd rytmisk precision och dynamisk slagkraft.
I Alban Bergs Violinkonsert gällde det sedan att överträffa sig själv visavi tonal och klanglig sensibilitet. Något som lyckades acceptabelt, även om framförandet såväl på detaljplanet som beträffande de stora linjerna lämnade ett och annat att önska.
Vad Antti Tikkanens spel gäller finns det däremot inga större invändningar att komma med. Han spelar allt med samma naturliga självklarhet och även om insikterna i detta mångbottnade soloparti naturligtvis kommer att växa med åren fanns det mycket att beundra redan nu. Tikkanen tecknade melodibågarna med finess och med den tekniska drivenhet som blivit hans varumärke. De dramatiska punkterna kunde ha varit mer emotionellt omskakande och i slutet kunde man nog ha funnit mer poesi i uttrycket, men i det stora hela fungerade samarbetet mellan
Tikkanen och YS nye chefdirigent David Searle, tillfredställande.
I amerikanske Sibelius-Akademiadepten Searle verkar man ha funnit en veritabel guldåder. Han är en ypperlig dirigent, tolkningsmässigt noggrann, uttrycksmässigt generös och med en, av allt att döma, fruktbar förmåga att kommunicera med musikerna.
I avslutningsnumret, Stravinskys Eldf
å
gelnsvit, fick sedan Searle och hans ensemble ett ypperligt tillfälle att visa sig på styva linan och man tacklade utmaningen med smittande entusiasm. Några skönhetsfläckar här och där förtog inte mycket av den laddade upplevelsen, som med all önskvärd tydlighet bevisade att YS är inne på rätt linje.
Mats Liljeroos